Handlar inte 1 Korintierbrevet 16:1–2 om söndagens kyrkooffer?

I detta avsnitt skrev aposteln Paulus till församlingarna i Mindre Asien för att uppmana dem att hjälpa sina bröder i Kristus som drabbats av hungersnöd. Folket i Judeen kämpade för att få tag på tillräckligt med mat, och aposteln uppmanade de nya kristna att tänka på dem i Jerusalem (Romarbrevet 15:26).

Efter att Agabus profeterat om denna stora hungersnöd beslöt lärjungarna att ”skicka hjälp till bröderna i Judeen. Detta gjorde de också, och skickade det till de äldste genom Barnabas och Saulus” (Apg 11:29, 30).

Eftersom alla hänvisningar i Nya testamentet visar att dessa kristna höll den sjunde dagens sabbat, gav Paulus ett praktiskt förslag om denna särskilda gåva. Han föreslog att de på söndagsmorgonen (vilket var den tid då de betalade räkningar och gjorde upp räkenskaper), efter att sabbaten var över, skulle lägga undan något till sina behövande bröder så att det skulle finnas till hands när han kom. Judarna hanterade inte pengar på sabbaten.

De grekiska orden för ”lägga undan något” betyder bokstavligen ”hos sig själv”. I dagens språk skulle vi säga ”hemma”. Ibland översätts detta med ”spara”, ”lägga undan pengar” eller ”lägga det på en speciell plats”. Det finns här ingen hänvisning till att samlas för gudstjänst på söndagen eller att samla in offergåvor vid en gudstjänst. Detta var ett enkelt sätt för människor att lägga undan lite extra pengar ”om han måtte ha framgång” för att hjälpa de lidande kristna i Judeen.

Det finns ingen helighet kopplad till den första dagen för att lägga undan dessa medel. Det var Paulus sätt att hjälpa dessa fattiga kristna att på ett praktiskt sätt minnas andra medlemmar i troens hus. Människor som systematiskt lägger undan medel ger vanligtvis mer än de som sporadiskt försöker ge mycket på en gång.