Påven och profetiorna

Av pastor Doug Batchelor

På en planet med 7 miljarder människor är ett byte av religiös ledare för 1,2 miljarder av dem en betydande händelse. Den nye påven, Jorge Bergoglio, en argentinsk kardinal som fått namnet påve Franciskus, är den förste öppet jesuiten som valts till det högsta ämbetet inom den romersk-katolska kyrkan. (Jesuitorden bildades 1540, med det primära syftet att motverka inflytandet från den spridande protestantiska reformationen.) Han är också den förste påven från västra halvklotet, vilket bekräftar en stor förändring i påvedömets globala inflytande.

Detta är anmärkningsvärt när man tänker på att landet med den minsta befolkningen är Vatikanen. Det stämmer – 1929, enligt villkoren i Lateranfördraget, etablerades Vatikanstaten, eller Heliga stolen, som en självständig stat på 109 tunnland inom Rom. Mindre än 1 000 människor bor i detta lilla land som styrs av påven, som har absolut verkställande, lagstiftande och dömande makt. Trots sin ringa storlek utövar Vatikanen en betydande internationell makt, då ambassadörer från de flesta större nationer strömmar till dess dörrar.

Trots Vatikanens lilla territorium säger bibliska profetior oss att denna politisk-religiösa stat kommer att spela en viktig roll i den sista profetian. Ja – Luther, Spurgeon, Wesley, Calvin, Knox, Moody och praktiskt taget alla andra stora protestantiska reformatorer identifierade den katolska kyrkan som vilddjuret i Uppenbarelseboken 13 och påveämbetet som antikrist. Men idag lider de flesta protestanter och evangelikaler av historisk minnesförlust när det gäller vad som skiljer protestanter och katoliker åt.

Missförstå mig inte – påven Franciskus kan vara en helt underbar person, och jag förväntar mig att träffa miljontals före detta och nuvarande romersk-katoliker i himmelriket. Men jag är uppriktigt sagt förvånad över att höra så många protestantiska ledare smickra den nye påven.

Kom ihåg att vi inte talar om människors personliga temperament här – utan snarare om deras världsbild i relation till Skriftens roll.

Till exempel lär Bibeln oss att vi inte ska böja oss för statyer (2 Mos 20:4, 5). Den romersk-katolska kyrkan säger att vi ska böja oss för statyer, inte enligt gammal tradition, utan enligt medeltida tradition.

Bibeln lär oss att alla har syndat utom Jesus (Romarbrevet 3:10-12, Hebreerbrevet 4:15). Den romersk-katolska kyrkan lär att Maria var syndfri.

Bibeln säger att Jesus är den ende medlaren mellan människan och Gud (1 Timoteusbrevet 2:5). Den romersk-katolska kyrkan säger att Maria är medförmedlare tillsammans med Kristus.

Bibeln lär att Kristus offrade sig på korset en gång för alla (Hebreerbrevet 7:27,28; 10:10). Den romersk-katolska kyrkan lär att prästen offrar Kristus på altaret vid varje mässa.

Bibeln lär att alla kristna är helgon och präster (Efesierbrevet 1:1 och 1 Petrusbrevet 2:9). Den romersk-katolska kyrkan säger att helgon och präster är särskilda kaster inom den kristna gemenskapen.

Bibeln lär att alla kristna ska veta att de har evigt liv (1 Johannes 5:13). Den romersk-katolska kyrkan lär att alla kristna inte kan och inte bör veta att de har evigt liv.

Bibeln lär oss att vi inte ska kalla någon religiös ledare ”fader” (Matteus 23:9). Den romersk-katolska kyrkan lär att vi får kalla prästerna och påven ”fader”.

Bibeln lär oss att inte be med tomma upprepningar (Matteus 6:7). Den romersk-katolska kyrkan säger att man ska be Herrens bön eller Ave Maria med tomma upprepningar.

Bibeln lär oss att bekänna våra synder inför Gud, för endast Gud kan förlåta synd (Jesaja 43:25, Lukas 5:24). Den romersk-katolska kyrkan säger att man måste bekänna sina synder inför prästen för att få förlåtelse.

Dessutom finns läran om skärselden, limbo och böner för de döda inte någonstans i Skriften, utan är tydliga rester av hedendom.

Jesu ord till fariséerna gäller även idag; vi får inte upphäva Guds ord med människoskapade traditioner (Matteus 15:6).

Här är ett fantastiskt faktum – jag slår vad om att du inte visste att den första personen som identifierade påveämbetet som antikrist var en påve! Ja, påven Gregorius den store (540–604), som var den siste av de fyra ursprungliga kyrkolärarna (se där) och som blev känd som den helige Gregorius, sade i slutet av den antika kyrkans period att en sådan kyrklig lära härrörde från antikristens ande. Han skrev: ”Jag hävdar med övertygelse att den som kallar sig universell biskop eller önskar kallas så är i sin stolthet en föregångare till antikrist.”

Det är fascinerande tider i världen! För mer information, titta gärna på min video ”When the World Wonders” genom att klicka här.

\n