Globala katastrofer och evangeliets löften

En jordbävning med magnitud 7,1 drabbade den södra prefekturen Kumamoto i Japan den 28 juli och dödade minst 35 personer samt skadade ytterligare ett tiotal. Jordbävningen fick en del av ett köpcentrum att rasa samman efter att ha utlöst en gasexplosion, och tvingade ungefär 300 000 invånare i hela regionen att evakuera.

Södra Europa genomlever under tiden vad som kan bli dess värsta skogsbrandsäsongen någonsin. Frankrike har drabbats av de största skogsbränderna i landets historia, vilket har lett till den största evakueringen av civila sedan andra världskriget. Spanien har förlorat över 450 kvadratmil mark på två veckor, och de två länderna har tillsammans tvingats evakuera mer än 325 000 människor.

Samtidigt har extrema monsunregn över hela Asien också orsakat omfattande översvämningar och jordskred från Kina till Bangladesh, Indien, Pakistan och vidare, vilket har tvingat tusentals människor på flykt och förstört hem och infrastruktur. På andra håll fortsätter krig att eskalera, och inre oroligheter härskar.

Jesus förutspådde för länge sedan detta mönster av händelser: ”För nation skall resa sig mot nation, och rike mot rike. Och det skall bli hungersnöd, pest och jordbävningar” (Matteus 24:7). Och han uppmanade oss att hålla ut snarare än att oroas (vers 6, 13).

Men med varje ny rubrik som rapporterar om ännu en katastrof är det lätt att bli överväldigad av ångest och förtvivlan. Så hur kan vi finna frid och mening mitt i all denna turbulens, och vad säger Skriften om detta?

Låt oss ta en titt!

Tidens tecken

Att vila i Herrens löften börjar med att förstå var denna eskalerande globala instabilitet passar in i Guds tidsplan. Problemen började inte med jordbävningen i Kumamoto eller bränderna i Frankrike och Spanien. Det började i Eden, när synden kom in i världen och satte hela skapelsen på en bana mot förfall.

Och även om tragedier länge har varit en del av livet, talade Jesus tydligt om en tid då flera kriser skulle sammanfalla samtidigt: konflikter mellan nationer, naturkatastrofer, moralisk förfall och utbredd rädsla. Dessa händelser förutsades som tecken på tiden inför hans återkomst, händelser som skulle bli allt vanligare och allvarligare ju närmare den dagen kom. Aposteln Paulus beskrev det som att hela skapelsen stönar och har födslovåndor (Romarbrevet 8:22).

Dessa tecken är inte avsedda att förlama de troende med rädsla. Istället, när katastrofer samlas på det sätt som de har gjort denna månad, kan vi som kristna inse att historien utvecklas precis så som profetiorna lovade.

Sett ur detta perspektiv blir den ständiga strömmen av oroande nyhetsrubriker en anledning till tillförsikt och hopp. ”Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp som alltid finns till hands i nöd. Därför ska vi inte frukta, även om jorden skulle förskjutas och bergen föras ut i havets mitt” (Psaltaren 46:1, 2).

Vilket väcker frågan: Om detta är de sista dagarna i jordens historia, vad begär då egentligen Gud av sitt folk under tiden?

Evangeliets uppdrag

För att besvara frågan måste vi fördjupa oss i vad Jesus råder oss att göra efter att ha beskrivit händelserna som föregår den andra ankomsten i Matteus 24. Vi uppmanas att vara vaksamma och trogna tjänare – inte bara passiva åskådare – och instrueras att:

1. Sätta ordning i våra egna liv. Kristus uppmanade oss att ”vara redo, ty Människosonen kommer vid en stund som ni inte väntar er” (Matteus 24:44). Det innebär att noggrant granska vår vandring med Gud, vårt dagliga engagemang i Skriften och en vilja att släppa vanor som dämpar vår andliga beredskap. Paulus uppmanade de troende att ”avlägga mörkrets gärningar”, just därför att ”dagen är nära” (Romarbrevet 13:12).
2. Betrakta katastrofhjälp som ett evangelisationsarbete. Kristus sade att allt som görs ”mot en av dessa minsta av mina bröder” görs mot honom (Matteus 25:40). Om det ligger inom våra möjligheter bör vi erbjuda konkret hjälp genom volontärarbete och genom att tillhandahålla tak över huvudet och förnödenheter. Som Jesus lärde vid otaliga tillfällen ska vi tillgodose de drabbades akuta fysiska behov innan vi tar itu med andliga frågor.
3. Leta efter tillfällen att dela det glada budskapet. Om vi känner till människor som på avstånd följer katastroferna och som dras in i en spiral av ångest, är vi kallade att ”berätta för dem vilka stora ting Herren har gjort för er och hur han har visat er barmhärtighet” (Markus 5:19). Vi kan nå ut genom ett telefonsamtal, ett möte eller till och med ett sms för att dela den sanning och tröst som endast finns i Jesus.
4. Berätta öppet när du blir tillfrågad. Petrus uppmaning att ”vara beredda att försvara er” (1 Petrus 3:15) uppmanar varje kristen att dela med sig av evangeliets välsignelser. Osäkerhet tenderar att minska människors motstånd mot andliga samtal.
5. Håll den verkliga mållinjen i sikte. Kristus var tydlig med vad som avslutar detta kapitel i historien: ”Detta evangelium om riket skall förkunnas i hela världen som ett vittnesbörd för alla folk, och då skall slutet komma” (Matteus 24:14). Varje katastrof som rapporterats denna månad är en påminnelse om att tidsfönstret för att fullborda detta verk snabbt närmar sig och att varje troende har förmånen att samarbeta med Jesus i att dela sanningen.

Rikta blicken mot Jesus

Europa och Asien kommer troligen att ägna månader åt att hantera efterverkningarna av naturkatastroferna. Och långt innan återuppbyggnadsarbetet är klart kommer andra katastrofer att ta över. Jesus sa till oss att vi inte kan förvänta oss fred under dessa sista dagar, men han lovade något bättre. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila” (Matteus 11:28).

Denna vila är tillgänglig för alla troende idag, och det är en vila som vi kan dela med andra. Så många ser nyheterna bli allt mörkare för varje dag och är i desperat behov av Skriftens försäkringar. Vem ber Gud dig att nå ut till den här veckan?

Läs mer om att lita på Ordet.