Halloweens sekteristiska kultur och tecknen på förvillelse i ändens tid

Den här halloween kommer de tråkiga massorna av utklädda spöken och troll att stå sida vid sida med sådana idoliserade kostymer som de glittrande huvudpersonerna från ”Euphoria”, HBO:s prisbelönta pornografiska serie som maskerar sig som en coming-of-age-berättelse; de”incestuösa, drakridande”Targaryenerna från samma nätverks uppföljare till Game of Thrones ( och lika onödigt grafiska); och alla de antihjältar som nyligen har gjort succé på den stora skärmen – högst upp på listan står den patologiska Harley Quinn, den tidigare sidekicken och romantiska partnern till den ökände skurken Jokern. Och låt oss inte glömma Salems favoritfiktiva häxor, systrarna Sanderson, vars popularitet har återuppväckts precis i rättan tid av Disney+:s uppföljare Hocus Pocus 2.

Halloween smög sig in i den amerikanska traditionen på 1700-talet via massor av skotska och irländska invandrare. Med sina rötter i hednisk vidskepelse ger högtiden nu i princip tillstånd att vara någon man inte är under en natt.

Efter televisionens uppfinning, i mitten av 1950-talet, fanns det en tv-apparat i”70 procent av landets hem”– och precis såfick Amerika”en gemensam kultur”. Precis så ville amerikanerna vara vem som helst som fanns i ”den magiska lådan”.

Och Halloween är ett bevis på det. Under årens lopp har massor av människor klätt ut sig till Snövit, Barbie, The Beatles och E.T., för att bara nämna några av sin tids ikoner. Från och med 1978 tog kostymerna ”en mörk, blodig vändning” när John Carpenters film Halloween banade väg för en modern genre av skräckfilmer. På 1990-talet visade sig den allt uppslukande konsumtionskulturen när barn klädde ut sig till McDonald’s pommes frites, lådor med Kellogg’s cornflakes och rullar med Lifesavers.

Från politiska parias till popidoler är halloweenkostymer, som experten Lesley Bannatyne beskrev det, ”en indikator på vad vi tänker på”, ett barometer på vad som upptar det amerikanska sinnet.

Så, vad tänker vi på idag?

Där går ditt sinne

Som med det mesta är en persons sinne fyllt med det som personen fyller det med. Och helt enkelt fyller en person sitt sinne med det som finns framför hans eller hennes ögon. Det är ju trots allt vad världens befolkning har gjort i mer än ett halvt sekel. Som Encyclopædia Britannica uttryckte det: ”I slutet av televisionens första decennium ansågs den allmänt ha större inflytande på den amerikanska kulturen än föräldrar, skolor, kyrkor och regeringen – institutioner som fram till dess hade varit de dominerande inflytandena på folkets beteende. Alla ersattes av denna enda kulturella jätte.”

Vad har 70 år av underhållningsvoyeurism gjort med det mänskliga sinnet?

Om de senaste årens kostymer är någon indikation, är människors sinnen fyllda av sex, våld och häxkonst. För det andra nöjer sig människor inte längre med bara det som är behagligt för ögat. De vill ha mer. Som en kampanj inför lanseringen av Hocus Pocus 2, till exempel, marknadsförde en annons på Airbnb i Danvers, Massachusetts, en övernattning i en trovärdig återgivning av Sanderson-häxornas stuga, hämtad direkt från de två filmerna. Den ockulta bostaden kom till och med med en replik av systrarnas trollformelbok, som enligt berättelsen en gång var en gåva,”inbunden i människohud”, från ”själva Djävulen”. I synnerhet annonsens beskrivning uppmuntrade glatt de lyckliga besökarna att ”pröva på de förtrollningar som finns i den gamla trollformelboken som vägledde [systrarna] i alla [deras] busstreck”. På detta sätt kan fiktion bli verklighet – din verklighet.

Eller vad sägs om den lågbudget-skräckuppföljaren Terrifier 2, som enligt uppgift får tittare att svimma, kräkas och behöva medicinsk hjälp på biograferna? Förr i tiden skulle dessa fysiologiska reaktioner ha varit tydliga tecken på biverkningar. Så är det inte nuförtiden: ”Det är häftigt att en film fortfarande kan framkalla en sådan reaktion. Det verkar sällan hända nuförtiden”, twittrade en fan. ”Min vän svimmade och biografen ringde efter ambulans. Rekommenderas starkt”, twittrade en annan. Människor skäms inte, känner inte avsky eller är förskräckta. De vill att det som visas på skärmen ska nå ut och beröra dem. De är vid det här laget så avtrubbade inför ondskan att de omfamnar den.

Spänning genom bedrägeri

Det vore kanske mer korrekt att dra slutsatsen att Halloween inte är natten då människor blir någon de inte är, utan natten då människor avslöjar vem de verkligen vill vara. Bibeln förutsäger ”att i de sista dagarna skall det komma hånare som vandrar efter sina egna begär” (2 Petrus 3:3). Människor utför de mest depraverade handlingarna i sina hjärtan utan skam, och byter ut det onda mot det goda och det goda mot det onda (Jesaja 5:20), ”[vänder] sina öron bort från sanningen och … åt sidan till fabler” (2 Timoteus 4:4). Halloween avslöjar de tydliga tecknen på ett samhälle som är högt på bedrägeri.

Om vi tittar närmare på årets Halloween-influencers ser vi ytterligare en intressant gemensam nämnare. Handlingen i Terrifier 2 handlar om återkomsten av en ”läskig clown … efter att ha återuppväckts av ’en ondskefull varelse’”. När det gäller Hocus Pocus 2 återuppväcks Sanderson-systrarna återigen genom tändandet av ett förtrollat ljus.

Detta är ingen tillfällighet. Varför skulle film- och tv-skärmarna sända ut detta innehåll till en förtrollad publik just nu i jordens tidslinje? Kan djävulen och hans mörkrets krafter verkligen återuppväcka de onda döda? Eller är Halloween bara ytterligare ett redskap i djävulens stora plan – att skapa ”falska kristusar och falska profeter [som] skall uppstå och göra stora tecken och under för att, om möjligt, förvilla även de utvalda” (Matteus 24:24)? Detta bedrägeri kommer i slutändan att kulminera i ett mycket brutalt uppvaknande.

För en intensivkurs i sanningen om döden, spöken och verklig uppståndelse, lyssna på pastor Doug Batchelors”Spiritual Imposters”, en presentation som kommer att hålla dig på helspänn – och inte av rädsla.

\n