Ett perfekt exempel

Visste du att människans fotled och fot består av mer än 100 muskler, senor och ligament, 26 olika ben och 33 separata leder? Det är inte konstigt att våra fötter är så mångsidiga. För vissa människor ersätter fötterna till och med händerna. Jessica Cox, en motivationsföreläsare från Arizona, föddes utan armar och använder sina fötter inte bara för att förflytta sig utan också för att köra bil, cykla och driva sig fram när hon dyker. Hon är den första personen utan armar som har tagit svart bälte i taekwondo och även den första som har tagit flygcertifikat. Hon kan till och med sätta in och ta ut sina kontaktlinser med fötterna.

När Jesus knäböjde framför sina lärjungar med en skål med vatten och började tvätta bort dammet och smutsen, fokuserade han på deras smutsiga hjärtan snarare än på deras smutsiga fötter. Hans symboliska handling var verkligen fylld av en djupare mening.

Lärjungarna hade varit inriktade på sig själva och på att uppnå hederspositioner i hans rike. De hade glömt vad Jesus tidigare hade avslöjat som hemligheten bakom att vara verkligt stor: ”Den som vill vara den förste bland er, han skall vara er tjänare – precis som Människosonen inte kom för att bli betjänad, utan för att tjäna” (Matteus 20:27–28).

För att vi ska kunna uppnå den nära gemenskap med Kristus som vi så desperat behöver måste våra hjärtan vara ödmjuka – renade från självisk strävan, bitterhet, stolthet och avund. Endast Jesus kan åstadkomma detta i oss. Genom att tvätta sina lärjungars fötter antog hela skapelsens Konung ”en tjänares gestalt” (Filipperbrevet 2:7) och gav oss det fullkomliga exemplet på ödmjuk tjänst för andra.

Fottvagningsriten minns Kristi nedstigning från himmelens härlighet, uppfyller hans uppmaning att ”göra som jag har gjort mot er” (Johannes 13:15) och sätter våra hjärtan i rätt sinnesstämning för att ära honom genom att tjäna andra.

Tillämpa det:

Föreställ dig att du är en lärjunge i den övre salen och att Jesus tvättar dina fötter. Hur skulle du känna dig?

Fördjupa dig:

1 Korintierbrevet 11:27–29; Johannes 13:16, 17; Galaterbrevet 5:13