Lär 2 Korintierbrevet 3:7–8 att de tio budorden har upphört att gälla?

Bibeln är tydlig med att Guds tio budord gäller för evigt. Kung David sade: ”Hans händers verk är sanning och rättfärdighet; alla hans bud är pålitliga. De består för evigt och evigt, och är utförda i sanning och rättfärdighet” (Psaltaren 111:7–8). Aposteln Paulus bekräftade: ”Upphäver vi då lagen genom tron? Absolut inte! Tvärtom, vi bekräftar lagen” (Romarbrevet 3:31).

Så vad var det som ”förgick”? Denna passage talar om härligheten i Moses ansikte efter att han hade varit hos Herren. Att befinna sig i Guds gudomliga närvaro fick hans ansikte att lysa så starkt att han ibland bar en slöja för att dölja denna glans. Denna glans var tillfällig och skulle blekna. Det faktum att den förgick betydde inte att den var falsk eller dålig.

Paulus använder denna härlighet på Mose ansikte som en illustration av det judiska system som Gud upprättade genom Mose för att leda människor till Kristus. Det var inte ett dåligt system. Men när Jesus kom, försvann detta system. Det yttersta syftet med helgedomen, högtiderna och alla ceremoniella lagar var att leda människor till Messias. Det var härligt i sitt syfte, men målet var inte att hålla människor bundna till ritualer. Guds önskan är att hans lag ska skrivas in i människors hjärtan.

I texten står det att Andens tjänst skulle bli ”mer härlig”. När du läser hela avsnittet (2 Korintierbrevet 3:3–9) ser du att ämnet inte är att avskaffa Guds lag, utan att lagens plats flyttas från ”stenplattor” till ”hjärtats plattor”. Under Mose ledning gavs lagen på sten. Men genom den Helige Andens verk kommer den att skrivas in i hjärtat.