Kan man, när man väl är frälst, någonsin förlora sin frälsning? Del 3

När vi fortsätter att fördjupa oss i ämnet frälsning vill jag betona att Gud inte vill att vi ska leva i rädsla. Johannes skriver: ”I kärleken finns ingen rädsla, men fullkomlig kärlek driver bort rädslan” (1 Joh 4:18). Så länge vi förblir i Kristus har vi ingenting att frukta. Men när vi drar bort vår hand från Hans hand och väljer att vända oss bort från Hans vilja och gå vår egen väg, då förlorar vi denna trygghet. Men så länge vi lägger våra liv i den Allsmäktiges händer behöver vi inte leva i rädsla och tvivel. Gud vill inte att vi ska uppleva något sådant.

Jag tror att det är viktigt för oss att dagligen på nytt överlämna våra liv till Herren. Det betyder inte att vi är förlorade varje dag. Paulus sa: ”Jag dör varje dag” (1 Korintierbrevet 15:31). Vad han menar med det är: ”Jag väljer varje dag att dö bort från mig själv och födas på nytt till Gud.” Varje dag överlämnar vi oss på nytt till Gud. Det betyder inte att du är förlorad och frälst och förlorad och frälst … som om du befann dig på en andlig berg-och-dalbana. Jesus lärde oss att be: ”Ge oss i dag vårt dagliga bröd” (Matteus 6:11). Vi lever på grundval av att dagligen lita på Herren.

Vissa kristna förespråkar läran om evig säkerhet. Bibeln lär oss att Gud lämnar dörren öppen för oss att ändra oss när som helst. Frälsningen bygger inte enbart på en enda oåterkallelig handling eller ett val i det förflutna, utan på en fortlöpande, personlig relation mellan den troende och Kristus. När beslutet att bryta kärleksrelationen fattas genom avsiktlig olydnad, upphör den troende att vara en sann troende och förlorar all frälsningsvisshet.