Lär Bibeln ut att en dag motsvarar tusen år för Gud?

Aposteln skriver här om ”spottare” som i de sista dagarna kommer att säga: ”Var är löftet om hans återkomst? Ty sedan fäderna somnat har allt fortsatt som det var från skapelsens början” (v. 4). Till dem som känner sig otåliga inför återkomsten försöker han visa hur relativ tiden är. Han försäkrar dem om att Gud inte har glömt bort dem.

För många år sedan sa Albert Einstein: ”Lägg handen på en het spis i en minut, och det känns som en timme. Sitt med en vacker flicka i en timme, och det känns som en minut. Det är relativitet.” Barn i tredje klass känner att det kommer att ta en evighet att komma till fjärde klass. Människor som väntar på någon som är sen kan känna att det tar en evighet. Hur snabbt tiden går är relativt till hur du tänker och vad du upplever.

Det är vad Petrus försöker förklara när han säger att tiden hos Gud inte mäts på samma sätt som hos människor. Gud behöver ingen klocka. Herren känner aldrig otålighet. Eftersom Gud är allvetande och känner till det förflutna, nuet och framtiden, är han inte bunden av kalendrar och klockor. Vi lever inom gränserna för minuter, timmar, dagar och år. Gud gör det inte.

Det finns en regel för att förstå profetisk tid i Bibeln som kallas principen om en dag för ett år (se 4 Mosebok 14:34 och Hesekiel 4:6), men denna passage talar inte om en särskild biblisk profetia. Den visar helt enkelt vår otålighet jämfört med Guds tålamod. ”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, som vissa anser att han gör, utan han har tålamod med oss, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska komma till omvändelse” (1 Petrus 3:9).

Till dem som hånar förseningen av Kristi återkomst säger Petrus att Herren kommer ”som en tjuv om natten”. Men vi som litar på Herren väntar tålmodigt på det välsignade hoppet. När man är upptagen med Herrens verk flyger tiden iväg.