Lär Johannes 9:31 ut att Gud inte lyssnar på syndare?

Sammanhanget för denna vers hämtas från berättelsen om hur Jesus helade en man som var född blind. I början av berättelsen frågar lärjungarna Jesus: ”Rabbi, vem har syndat, denne man eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” (Joh. 9:2). Det svar som Kristus ger hjälper oss att förstå Guds syn på syndare och synd. ”Jesus svarade: ’Varken denne man eller hans föräldrar har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skall uppenbaras i honom’” (v. 3).

Efter att Kristus hade botat den blinde mannen fick fariséerna nys om händelsen och förhörde den botade mannen. Hans svar orsakade splittring. En grupp sade om Jesus: ”Hur kan en man som är en syndare göra sådana tecken?” (v. 16). Den helade mannens uttalande i Johannes 9:31 stämmer faktiskt överens med fariséernas uttalande. De kunde inte motbevisa hans resonemang. Gud hörde Jesus, mannen utan synd, och den blinde mannen blev helad.

Betyder då denna vers att Gud aldrig hör en syndares rop på hjälp? Naturligtvis inte; det finns alltför många berättelser och bibelverser som visar att syndiga människor ropar till Gud om hjälp och att Herren hör dem. Den klassiska berättelsen om en syndare som ropar till Gud och blir hörd återfinns i Jesu liknelse om fariséen och tullindrivaren. Lägg märke till tullindrivarens bön: ”Tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig för bröstet och sade: ’Gud, var barmhärtig mot mig, en syndare!’ ” (Lukas 18:13). Jesus säger sedan: ”Jag säger er: Den här mannen gick hem rättfärdigad” (v. 14).

Det är inte en brist hos Gud att lyssna till syndare, utan en ovilja hos syndarna att vända sig till Herren för att få hjälp. David sade en gång: ”Om jag hyser orättfärdighet i mitt hjärta, hör Herren mig inte” (Psaltaren 66:18). Syndare som ihärdigt vänder sig bort från Gud kommer inte att bli hörda, eftersom de inte ens ropar till Honom.