Var går gränsen mellan att uthålligt be och meningslös upprepning?

Bön är inte till för att informera Gud; snarare för den oss närmare Gud. Herren vill att vi ska be till Honom för vår egen skull, och inte för att Han inte skulle veta vad som pågår om vi inte bad. Den knyter oss till Gud. Han vet vad du behöver redan innan du ber, så Herren lägger vissa bördor på vårt hjärta, och så länge dessa bördor finns där bör vi fortsätta att be för dem.

Hedningarna brukade upprepa samma bön flera gånger i följd. Det är inte bön. Bön är ditt hjärtas medvetna rop till Guds hjärta. Bön höjer dig. När du ber bör du tänka på bönen och vad det du säger egentligen betyder.

Det grekiska ordet för ”tomma upprepningar” förekommer endast på denna enda plats i Nya testamentet. Det betyder ”att pladdra” och att ”rappa av utan att tänka särskilt mycket på vad som sägs”. Är det så här Jesus vill att vi ska be? Det som följer i verserna 9–13 är ett enkelt exempel på hur vi kan be. Men det är inte avsett att vara en magisk formel som kommer att göra underverk om vi upprepar den meningslöst.

Det finns vissa kristna samfund som säger till människor att när de syndar ska de säga en viss bön om och om igen för att rätta till det fel de begått. Det är inte bibliskt.

Sedan finns det människor som Elia, som knäböjde och sju gånger bad Gud att sända regn. Jag tror inte att han bad exakt samma bön sju gånger. Snarare bad han sju olika gånger till Herren att uppfylla sitt ord och sända regn. Människor som har barn som har avvikit från Gud ber varje dag för deras frälsning. Det är inte att be i fåfänga upprepningar. Du kan vara säker på att Jesus bad för lärjungarna varje dag (Johannes 17).