Måste vi inte vara ”döda” inför lagen om vi verkligen ska leva för Gud?

Den första frågan man bör ställa sig om denna vers är: Vem är det som ska dö? En snabb genomläsning av detta avsnitt får vissa att tro att det är Guds lag som ska dö. Men menar aposteln Paulus verkligen att vi ska kasta de tio budorden åt sidan? Det är inte lagen som måste dö, utan vi själva som måste dö. Naturligtvis talar han inte om en fysisk död, utan om en andlig död.

Det sätt på vilket Paulus ”dog” var ”genom lagen”. Han förklarar: ”Genom lagens gärningar blir inget kött rättfärdigt inför honom, ty genom lagen kommer kunskapen om synden” (Romarbrevet 3:20). När Paulus ”dog”, vände han sig till Jesus. ”Ty vad lagen inte kunde göra, eftersom den var svag genom köttet, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son i syndigt kötts gestalt, för syndens skull: Han dömde synden i köttet” (Romarbrevet 8:3).

När synden levde i Paulus liv och han kom till lagen, pekade den ut hans behov. Paulus omvände sig och dog för sin själviskhet. Genom tro på Kristus kunde han nu leva för Gud. Lagens fördömelse var borta; den kunde inte längre peka ut synden i hans liv som hade tagits bort genom Jesu blod.

Den tydligaste förklaringen av denna process finns i Romarbrevet 6: ”Vi vet att vår gamla människa har korsfästs med honom, för att syndens kropp skulle upphävas, så att vi inte längre skulle vara slavar under synden. Ty den som har dött har blivit befriad från synden. Om vi nu har dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. … Ty den död han dog, den dog han för synden en gång för alla; men det liv han lever, det lever han för Gud. Likaså skall också ni betrakta er som döda för synden, men levande för Gud i Kristus Jesus, vår Herre” (Romarbrevet 6:6–8, 10, 11).