Templets rening

Det syntes hur ledsen och besviken Jesus blev när han kom in på templets förgård och fick se all oredan. Överallt fanns det burar med offerdjur till salu, och han hörde försäljarna ropa och högljutt diskutera om bästa priset med de besökande pilgrimerna. Duvors kuttrande, fårs bräkande och oxars bölande blandades med ladugårdslukterna. Det var riktigt kaos.

Gud hade aldrig menat att det skulle vara sådant här oväsen och tumult. När Salomo byggde det första templet i Jerusalem, hade man sådan respekt för Guds hus att man inte inte ens kunde höra ljudet av hammarslag under byggnationen. Alla stenar och bräder höggs ut och hyvlades till på en annan plats, och forslades sedan till templet för att sättas ihop i stillhet och under tystnad (1 Konungaboken 6:7).

Jesus fick tag på några rep som använts till att binda fast fåren med. Dessa snodde han ihop till en piska. Sedan ropade Människosonen med basunliknande stämma: "Tag bort detta härifrån gör inte min Faders hus till ett marknadshus." Johannes 2:16. "Det är skrivet: ‘Mitt hus skall kallas ett bönehus.’ Men ni gör det till en rövarkula." Matteus 21:13. Sedan gick han från det ena ståndet till det andra och släppte ut djuren och välte omkull växlarnas bord.

De förskräckta köpmännen flydde från tempelgården utan att se sig tillbaka. De förstod att de haft att göra med den Allsmäktige. Vad Jesus önskade mest av allt, var att folket skulle få en klar bild av sin himmelske Faders kärlek och renhet. Det var därför en hjärtslitande upplevelse för Jesus att se det heliga templet förvandlat till en marknadsplats.

Många år tidigare hade profeten Daniel förutspått en tid då templet skulle bli vanhelgat, Guds sanning förvrängd, och Guds barn förtryckta, men Herren skulle komma för att rena sitt tempel.